I söndags var det kalas för Ismone här hemma - dvs kals med släkt och gudföräldrar.
Först kom mormor och morfar och det är alltid lika kul tycker Ismone, för ett tag sedan när vi var nere i Kävlinge och hälsde på så sa Ismone till mormor när vi skulle åka hem: Varför bor ni så långt borta? Och visst kan man undra det ibland och visst saknar jag att man inte bara kan titta förbi en liten stund, men i gengäld så blir det oerhört mysigt när vi ses - och det är ju trots allt ganska ofta ändå!
Många paket kom det med mormor och morfar, de var ju även sändebud från andra nere i Skåne som ville gratulera vår prinsessa!







Gud vilken sockersöt tårta (i dubbel bemärkelse gissar jag)!!!
SvaraRaderaHälsa henne och gratta i efterskott från nästkusinerna (som hon inte känner...men det får vi kanske ändra på....)
Kram