Tänker på vår lilla Lovis!

I måndags var vi och såg ut en gravplats till vår lilla Lovis - känns så ofattbart att vi ska få besöka vårt barn på en kyrkogård, det ska man inte behöva få göra - inga föräldrar skulle behöva uppleva detta!

Vi har valt att låta Lovis få sin sista vila i en urnlund, kallad "Lilla Berg" på St.Jörgens kyrkogård här i Varberg (enligt en granne till oss som även de har sin lille Emil vilande på samma kyrkogård har denna kyrkogård blivit utsedd till Sveriges näst finaste kyrkogård).

Tänker på henne ofta och tar ofta fram fotona vi har på henne, är glad att vi tog foto (fotona personalen tog och gav oss på cd-skiva har vi ännu inte tittat på) på henne. Från början visste vi inte ens om vi ville titta på henne, men när förlossningen var ett faktum och den underbara barnmorskan Jennie frågade om vi ville se henne så var det helt plötsligt en självklarhet. Så först direkt efter förlossningen visade de henne för oss, först kom de med Elis och sedan med Lovis, hon var så liten... Hon var så fin, vårt lilla barn, vår dotter, Ismones lillasyster och Elis tvillingsyster. Vi fick även inne henne till oss ett par timmar senare på rummet och känslan av att hålla henne i min famn kommer jag alltid att bära med mig. Det var även då som det blev en självklarhet att hon skulle få heta Lovis. Från början hade vi inte tänkt att namnge henne, men nu var det den självklaraste sak i världen. Hon kommer alltid att finnas med hos oss i våra hjärtan och i våra tankar.

Vi väntade henne, vi fick henne för en liten stund, men vi fick inte ha henne kvar. Vi fick aldrig lära känna henne, men hon var en liten människa, hon var ett barn - vårt barn. Vi har börjat acceptera att vi förlorade henne och att vi inte kunde göra något åt det. Vi upplevde henne, så därför är hon en del av vårt liv. Vi vill inte glömma henne och varför skulle vi vilja det? Lovis fotavtryck och identitetsband.